Mörkersdottir är ett förlag som drivs av författaren Frida Arwen Rosesund som 2013 ger ut sin senaste bok Att de i tid må väckas. På förlagets facebooksida står det: “Svenskt förlag inriktat på skräck, urban fantasy, magisk realism, steam punk och allt däremellan!”

Då och då har Mörkersdottir dykt upp i mitt twitterflöde och jag har fördomsfullt scrollat vidare utan att ge det någon egentlig uppmärksamhet. “Egenutgivning” och “urban fantasy” är min bokhyllas stoppord. Åtminstone hittills. På alla hjärtans dag såg jag att Frida gav ut sin nya bok i eboksformat till alla som ville ha den under hela februari. Tidigare har jag förknippat egenutgivning med ganska tråkigt formgivna böcker, höga priser och ett sidantal som vittnat om brist på självinsikt.

Fridas nya bok hade snyggt omslag och dessutom: gratis böcker är för en bokbloggare vad John Connor är för T-1000. Något man följer efter som om man blivit hypnotiserad.

Det krävs inte många minuter av surfande i förlagets olika sociala medier för jag ska bli sugen på Mörkersdottirs övriga utgivning. Bara en sån sak som att förlaget har en serie som heter “Mörkersdottir Queer” och en underetikett som kommer ge ut fantasy för barn (Lillasystir). Vidare imponeras jag av att Frida raserar den trista författarklyschan som går ut på att en författare inte pratar om sina alster under skapandets gång utan istället sträcker ut en hand till de framtida läsarna redan under skrivprocessen.

Vertigo har sina stormtrupper, Brombergs har sina vänner, Bakhåll har sin kärntrupp. Mörkrets döttrar verkar redan vara en övertygad fanskara även om de inte har något namn ännu, jag ville veta mer om hur Frida arbetar med marknadsföring.

Det började egentligen i julas med Mörkersdottirs julkalender, där vi under en dag gav bort alla förlagets e-böcker till alla som ville ha. Det blev ett så positivt gensvar och folk blev så glada att det kändes väldigt roligt. Dessutom ett bra sätt att sprida böckerna på, som litet och relativt nystartat förlag är det ju inte alla som känner till en. Att ge bort en e-bok kostar inte förlaget något, förutom att vi inte får något för den, till skillnad mot ett fysiskt exemplar som kostar en del att ge bort.

Det är en härlig känsla, att ha möjligheten att sprida boken till många läsare snabbt och enkelt och få feedback på det. Har redan fått några reaktioner från folk som läst den och det är otroligt värdefullt. Det blir också en mer personlig kontakt än om en läsare laddar ner eller köper boken och de har möjlighet att ställa frågor direkt. Har haft facebooksidan för boken igång sedan i höstas, och många har följt skrivprocessen, jag har kunnat ställa researchfrågor, har bland annat fått kontakt med en kvinna vars far bodde i trakterna  där boken utspelar sig på 40-talet och på så sätt fick jag möjlighet att intervjua honom för researchen.

Jag brukar göra så att får jag en idé så testar jag direkt och ser om det funkar eller inte. Just en sådan här sak ser man rätt snabbt om det finns ett intresse eller inte, finns det inte lägger jag ner, annars kör jag på. Det har jag lärt mig av att starta förlag, att testa, testa, testa och var beredd på att göra fel och misstag och att tänka om och ändra sig om man märker att det inte funkar.

Jag har som sagt en facebooksida där man kan följa bokens tillkomst. Jag har valt att sätta boken i fokus, och inte mig som författare. Många har författarsidor på facebook, men för mig som okänd författare, finns det ingen anledning att ha mitt namn på sidan, det är boken som är intressant och det är boken som ska synas. Via facebooksidan har jag även hittat testläsare som samtidigt som lektörsläsarna går igenom manuset, får tillgång till det och får komma med synpunkter. På det viset bjuder jag in läsarna tidigt i processen och det känns mer som om man skapar något tillsammans. Till den här boken har jag haft sju testläsare och två lektörer och det har varit otroligt värdefullt.Jag har valt främst sociala medier eftersom det är mer personligt än en annons i en tidning. Där har jag ingen aning om vem som ser annonsen, om folk blir intresserade och det blir en väldigt opersonlig marknadsföring. I sociala medier finns så stor möjlighet till interaktion och personlig kontakt. Och jag kan även se vad som funkar och vad som inte funkar. Det ser jag inte i en annons eller om jag gör ett utskick på måfå.

 I första hand är målet att sprida denna titel till många läsare, sedan om de skulle upptäcka andra titlar eller vilja köpa titeln i fysisk form vore ju bara en stor bonus.

Vi kör i stort sett bara via sociala medier. Ett undantag är SVB:s katalog där vi brukar ha med annonser.

Det svåraste är att man inte riktigt blir tagen på allvar, och det är väl också förståeligt. Som ny i branschen har du mycket att lära och gör många misstag. Det gör att branschen och läsarna kanske avfärdar dig om du inte bevisar att du utvecklas och gör framsteg. Att bli ett etablerat förlag som folk litar på tar flera år. Samtidigt är det bra, för du har den här tiden på dig att göra alla misstag, lära dig saker, testa olika saker utan att det syns särskilt mycket. Nu ska jag inte säga att det är så här för alla, det finns flera exempel på mindre förlag som snabbt blir etablerade och erkända, men de har å andra sidan erfarna företagsledare som jobbat i branschen tidigare och har mycket mer på fötterna, till skillnad från en sådan som jag som slängde mig in i branschen utan att kunna någonting egentligen.

Jag har ett ordinarie jobb på heltid (var tjänstledig på halvtid när jag startade upp förlaget) så jag driver förlaget på fritiden och skriver när jag får tid över, på semestrar, kvällar, osv.

Jag låter nog varje bok ta längre och längre tid, denna har jag skrivit på sedan 2009, även om jag har skrivit på andra däremellan. Det jag har lärt mig denna gång är att redigeringen måste få ta längre tid, några saker som testläsarna anmärkte på skulle jag vilja ta ett större grepp om, men känner inte att jag hinner denna gång. Men till nästa bok kommer jag att lägga längre tid i schemat för redigeringen.

Att sälja sina egna böcker är SVÅRT! Det känns alltid lite märkligt och folk kan bli lite skeptiska när jag säger att jag ger ut böckerna själv. En sak jag har lärt mig under den här perioden är dock att även om jag ger ut böckerna på eget förlag kan jag inte göra allt själv. Jag kan inte lektörsläsa eller korrläsa mitt eget manus, så det har jag tagit hjälp med och även omslaget har jag tagit in en grafiker som har gjort. Tidigare har jag gjort allt själv, men fått en hel del kritik för det. Och det är också bra, negativ kritik är nästan bättre än den positiva, eftersom det är den man kan lära sig av och bli bättre och utvecklas.

Nej, inte en egen monter, däremot brukar vi stå i SF-bokhandelns monter och signera aktuella titlar. Jag kommer stå där i höst med “Att de i tid må väckas”, i inbunden form.