Recensioner

Livet är en dröm – Alexandra Charles

Nu ligger min recension av Alexandra Charles-biografin Livet är en dröm uppe på dagensbok.com/2014/02/12/fndisco/

Fri kärlek – Julia Thorell

Idag recenserar jag Julia Thorells Fri kärlek på dagensbok.com och ger den 9/10 i betyg.

Queering Sápmi

Jag blev väldigt berörd av boken Queering Sápmi och det är alltid svårast att skriva om böcker som jag gillar så pass mycket. Men jag försökte ändå här: dagensbok.com/2013/
12/27/queering-sapmi/

Nu ska jag lyssna på Gunilla Brodrejs samtal med Helena Granström.

Hatet – Maria Sveland

För någon som har makt kommer jämställdhet eventuellt innebära att denna förlorar makt. Detta betyder dock inte att den makten var rättvist fördelad från början. Maktförlusten och förlusten av de privilegier som kommit med makten betyder inte att personen blir förfördelad när vi inser att den inte hade rätt till detta från början. Jämställdheten TAR (i bemärkelsen “stjäl”, “berövar”) inte något från dessa män bara för att den GER det till en kvinna. Det verkar dock väldigt många tro. Och som dessa människor blir kränkta. Herr-e-gud! De är så kränkta att de begår något ännu värre än den förfördelning de anser sig vara utsatta för: de hotar att mörda de människor som argumenterar för att vi ska se bortom saker som kön när vi fördelar makt, uppdrag, utrymme osv. Alltså: vi ska inte ge män privilegier bara för att det är män. Men dessa män är söndercurlade sen barnsben och vägrar.

Att två människor med olika könsorgan ska vara värda lika mycket är för många män något avskyvärt.

Detta leder bland annat till att kvinnor som försöker motarbeta rasism får märkliga mail som menar att invandrare är mer benägna att begå brott som t.ex. våldtäkt och att vi därför inte ska han någon invandring. Därefter hotar dessa män de antirasistiska kvinnorna med, ja kan ni gissa? Rätt svar: våldtäkt. Sån episk fucking fail i “resonemanget” att det borde vara skrattretande. Men det är det inte. Det är så otroligt tragiskt. Och jag sitter hela tiden och funderar på om jag varit en sån som vågat fortsätta kämpa eller en sån som blivit så rädd att jag tystnat. Jag hade med största sannolikhet inte vågat. Jag hade tystnat.

Samma märkliga logik hittar vi i hoten som följde av uppsättning av pjäsen SCUM. Det klagas på “statsfeminismen” och menas att inslag av våld mot män är fel att skildra i en teaterpjäs. Hur tror ni argumenten ser ut? De är obefintliga, de består enbart av hot och hot och hot. Mot vem? Regissören? Nej just det ja, han är ju man. Bästa sättet att bevisa att det inte finns något systematiskt våld mot kvinnor verkar fortfarande vara att hota kvinnor med våld. Hade jag själv vågat fortsätta spela pjäsen? Förmodligen inte.

Men människorna i Svelands bok vågar. Under ett år skildrar Sveland sitt yrkesliv, sitt privatliv, sitt sätt att arbeta, sina tankar, sina känslor. De undersökande och resonerande kapitlen varvas med dessa kapitel om henne själv med respektive månad som kapitelrubrik. Det är väldigt effektivt. Lite som Susanna Alakoski byggde upp sin Oktober i fattigsverige. Det här är en bok om hat. Men också om hur vardagen ser ut för en politiskt arbetande intellektuell och kännande, skrivande människa. Det absurda i relativisering av hoten och stressen författaren upplever är minst lika viktiga som de intersektionella analyserna och sambanden är. Det finns inga trösklar mellan liv och gärning. Det är modigt att skriva på det sättet. Det är också väldigt skickligt. Det är en ny form av Wallraffande som är så mycket modigare, smartare, coolare och bättre att den borde få ett nytt ord. Ska vi börja säga “att Svelanda” efter denna bok, kan vi komma överens om det nu?

Att Svelanda är att ta individuella upplevelser från sig själv och många andra, våga prata om dem, undersöka dem, zooma ut och försöka se bortom det individuella, försöka se strukturerna istället. Från antifeministernas håll verkar det tyvärr vara motsatt strategi. De vägrar se bortom sin egen upplevelse av orättvisa. Att det finns en man som är orättvist behandlad enligt honom själv MÅSTE ju betyda att all statistik som visar på ojämlikheten som kvinnor drabbas av är falsk.

Är du intresserad av ett tidsdokument av hur “långt” vi kommit i det här landet: förbered dig på att bli arg, på att känna igen dig, på att tänka misantropiska tankar. Och sen på att upptäcka, eller stärkas i, den feministiska analysen som vi alla kommer dra nytta av både i vår vardag när vi inte vågar, och vid valurnan 2014.
______

Leopard 2013
ISBN: 9789173434669 Sidor: 176
Omslag: Elina Granlund
Danskt band: Bokus, Adlibris
Pocket: Bokus, Adlibris
Ebok: Bokus, Adlibris, Elib
Köp via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?

Ett rop på hjälp

Har varit lite dött här på bloggen nu några dagar. Det är inte (bara) för att jag är bakis efter Formas prisutdelning. Jag har jobbat i den lila boklådan, läst Expeditionen, som jag recenserar under rubriken “Ett rop på hjälp” på dagensbok.com idag, och så har jag jobbat med en liten hemlis som jag förhoppningsvis hinner lägga upp ett inlägg om senare  idag.