Bloggar

Grattis på födelsedagen Sista timmen!

Ikväll gästrecenserar jag Queering Sápmi hos @sistatimmen som fyller ett år.

Hur naiv får man vara? SPEGEL!

När jag var barn var det såklart några ungar som lärde sig att visa långfingret snabbare än alla andra barn. Men det fanns även de som kommit på att de räckte med att hålla upp en handflata och säga “spegel” så reflekterades den obscena gesten tillbaka på långfingerägaren. En sån spegel vill jag idag hålla upp mot Lars Schmidt på SvB som den åttonde januari undrade hur naiva Paul Frigyes och Norstedts kunde vara som inte kollat upp fakta ordentligt inför publiceringen av den nu indragna boken Höjd över varje misstanke.

Han tycker det är “rent pinsamt”.

Rent pinsamt kan det också tyckas att Schmidt därför själv inte kollar fakta så bra i sitt blogginlägg. Han skriver om Guillous förlagsbyte:

Jan Guillou tycker inte om Norstedts. När han 1999 lämnade förlaget hade han ett par decennier bakom sig som Norstedts kassako – bara Hamilton-serien lär ha sålts i närmare fem miljoner exemplar. Men Guillou hade tröttnat på att få för liten del av kakan och på Norstedts “räknenissar som sprang omkring på förlaget och slog sig för bröstet”, som han sa.

Visst, det kan vara en faktor som spelade in. Men i alla intervjuer jag hört med paret Skarp/Guillou (och även i Guillous självbiografi) har det alltid verkat vara så att de var missnöjda med ledningen på Norstedts vid den tiden och att det var det primära skälet till varför de lämnade.

Nåja, alla kan vi ju dra lite förhastade slutsatser. Ann-Marie Skarp går, samma dag som blogginlägget läggs upp, in och skriver en kommentar som börjar såhär:

Skälet till varför vi lämnade Norstedts 1999 var aldrig Jans royalty. Vår avgång hade enbart med den dåvarande ledningen att göra

Med tanke på att Schmidt hintar om hur lätt det varit för Frigyes att ta “tillfället i akt och konfronterade Jan Guillou själv med uppgifterna om att Guillou skulle blivit relegerad” så är det lite ironiskt att han svarar Skarp i kommentarsfältet med rubriken “Där ser man hur svårt det är”:

Jag var väl för snabb med slutsatsen, men i en artikel från SvB sommaren 1999 refereras en intervju där Jan Guillou några månader före avhoppet från Norstedts säger att “förlagen tar in fem gånger så mycket pengar som författaren, två gånger så mycket skulle jag tycka var OK”. Det var alltså inte ett av skälen. Tur att det var en blogg jag skrev och inte en bok!

“Tur att det var en blogg jag skrev och inte en bok!” Eh?? Vem är naiv nu? Är det andra regler som gäller för de som publicerar saker på internet än vad det är för de som publicerar böcker? Behöver en inte kolla fakta då? Går det inte att uppdatera ett blogginlägg som drar fel slutsats av en kommentar som inte verkar ha något med sakfrågan att göra? Är det omöjligt att lägga in en rättelse efter det felaktiga stycken i en blogg?

Nejdu Lars… Spegel… SPEGEL!

#bokbloggaremotrasism

På Sverigedemokraternas hemsida går det att läsa:

“Lördagen den 6 februari bildades partiet Sverigedemokraterna. Samma år gick partiet till val och bedrev mindre kampanjer i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt i Vårgårda. Kampanjen gick bäst i Vårgårda, där Sverigedemokraterna var bara 17 röster från mandat.”

Kort och koncist om hur ett parti bildades.

Ja, vi vet ju alla hur det kan vara, ibland får en inte riktigt med allt när det är deadline, eller så tänker en kanske att människor idag är så stressade att de inte orkar scrolla sig igenom en massa text. Men för alla som orkar läsa lite längre kunde de gott ha en lite längre version som beskriver året då partiet startade lite mer detaljerat. Där hade de t.ex. kunnat nämna att en av dessa “kampanjer” innehöll frasen Bevara Sverige Svenskt.

Intressant nog är dessa slagord misstänkt lika namnet på en organisation som var uttalat rasistiska och bland annat spred kampanjmaterial mot invandring och mot aborträtten. Detta med väldigt grovt rasistiska ord. Denna organisation hette Bevara Sverige Svenskt. Misstänkt likt SD:s kampanjslogan alltså, men visst, det kan vara en slump. Det kan också vara en slump att några av de som startat BSS också startade Sverigedemokraterna i samband med att BSS la ner sin verksamhet.

BSS påminde mycket om Brittiska National Front som fortfarande idag är uttalat rasistiska och som på sin hemsida idag t.ex. säger sig vilja bevara den vita rasen i England, och en massa annat obehagligt.

När BSS blev Sverigedemokraterna valde de passande nog en logotyp som påminde om deras brittiska vänner i NF.

SD:s gamla logga till vänster och National front till höger. Slump?

Kampanj från BSS.

Kampanj från SD.

Så varför är det här intressant? De flesta partier i Sverige har bytt åsikter drastiskt sen de startade. Men hur mycket hade de egentligen förändrats sju år efter att de startat? Så kort efter starten gick Jimmie Åkesson med i partiet (enligt SD själva, det finns motstridiga uppgifter från t.ex. Expo som säger att han gått med redan 94 då den gamla ledningen fortfarande satt kvar), ett parti som hade människor högst upp på valsedlarna trots att de var dömda för brott med rasistiska förtecken. Det var också ett parti som anordnade manifestationer dit nynazister drogs. Uppenbarligen fanns det något som tilltalade dessa grupper av människor trots att SD hävdade att de inte var rasistiska.

Tre år efter att Jimmie gick med i partiet skakar SD:s dåvarande partiledare hand på omslaget av SD-kuriren med Jean Marie Le Pen i franska Front National.

Vissa teman går igen.

Så varför skriver jag om det här på en bokblogg? Jo, när det gäller antirasism, genusfrågor och andra politiska frågor så känner jag själv ett stort behov av att ständigt fördjupa mig för att få hela bilden av något och vrida och vända på saker för att förstå dem innan jag tar ställning. Jag är övertygad om att det finns människor som röstar på SD som inte vet om att de har en rasistisk historia. Som inte vet vad som döljer sig bakom den där blåsippan. Jag är också övertygad om att ett parti som verkligen tagit avstånd från sin historia skulle våga vara öppna med den också och tydligt visa vad det är som de tar ställning mot.

Jag tror att information är bra i en demokrati, och jag tror att det är svårt att vara rasist/främlingsfientlig om en anstränger sig för att vidga vyerna. Fördomar har alla, det är just därför vi aktivt måste upplysa oss själva. Därför är fakta som den ovan bra. Min dröm är att någon som googlar på “Sverigedemokraterna” ska hamna på min blogg och upplysas lite. Förhoppningsvis kan jag åtminstone så ett frö. Och skulle den som googlat sig hit vilja försöka förstå även min politiska uppfattning om att vi inte ska ha främlingsfientliga partier i riksdagen så är mitt tips: läs på. Om en ideologi inte håller för att ifrågasättas är det knappast en särskilt bra ideologi.

Bokmania listar idag några böcker som kan ingå som kurslitteratur för att förstå rasism. Mina bidrag till den litteraturlistan är:

• Den odödliga Henrietta Lacks – en bok om absurd och cynisk rasism då och nu och om hur fattiga ickevita människor placeras i en underklass enbart på grund av sin hudfärg. Henrietta Lacks blir sjuk och därefter säljs hennes säljer för miljontals dollar utan att hennes familj får en enda cent. En spännande berättelse som ger ens allmänbildning en steroidbehandling.

• Ön – En bok om de koloniala idéer som lever kvar än idag och krocken mellan moralism, lagar och strukturer. Belyser alla tänkbara sidor och tvingar läsaren att se saker från perspektiv den vanligtvis inte har när en delegation från Storbritannien sänds till en gammal koloniserad ö för att utkräva ansvar för ett påstått övergrepp.

• Hatet –  Visar utifrån ett väldigt personligt perspektiv hur svårt det är för en människa i dagens Sverige att arbeta med demokratiska metoder mot rasism och kvinnohat. Sveland Wallraffar i sitt eget liv och blir dödshotad eftersom hon nyttjar sin grundlagsskyddande rättighet att säga sin åsikt.

Årets sökordspersonlighetstyper

Bra?

Idag fick jag tips på Helens blogg om att Google idag lägger ut årets söktrender. Det brukar ju även jag göra traditionsenligt i slutet av december (förra årets statistik hittar du här) och eftersom jag vill försöka hålla jämna steg med Google så kommer här mina bästa sökord för det gångna året. I år har jag valt att försöka förstå vilka olika personlighetstyper som besöker min blogg.

De frågvisa
var skriver man en dedikation i boken
är det säkert att handla från dito?
kommer de en ny jönssonligan film när kommer
bibliotek har dom femtio nyanser
är vandraren över dimhavet bra

Biktarna
min fru jobbar hårt trots att vår relation krisar
jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig
midbasen låter stel
filmnet.se går ej att spela
varje stund lyssnar jag på wagner och sträckläser

De specifika
filmer som handlar om bubbler och tvål
rolig mugg man och kvinna
karolina ramqvist toaletten analys
fördel marginaljustering
existensialismen

Johar Bendjelloul-släktforskarna
johar bendjelloul familj
johar bendjelloul flickvän
johar bendjelloul
johar bendjelloul pappa
malik och johar bendjelloul

Fetischisterna
kulturtant+odd molly
sexig man karaktär litteratur
snygga skrivblock
keira knightley röker
brasse brännström 2012

Konsumenterna
fönsterglasögon
louis vuitton le cabinet d’ecriture
sommarens blå vita mode
david beckham ray ban
tygkasse lite tjockare

De våldsamma
winchester 1889 shotgun value
svensk pilotutbildning recensioner
walking dead på högstadie
adofenyl
grady girls shining

Teknikfreaksen
ilginç matbaa makinaları (“intressanta tryckpressar” enligt google översätt)
sony prs t2 recension
полиграфия (“polygraph/lie detector” enligt google översätt)
kobo glo
futurismens konst

De depressiva
horace engdahl ocd
info om mig själv
karin boye överdos
dödens ofrånkomlighet
frågor introvert

Kulturdebattörerna
google och det litterära världsarvet
olof lagercrantz
eboksturist
klassiker man bör ha läst
rasmus fleischer biblioteket recensioner

Missuppfattarna
sokrates citat desto mer jag vet desto mer inser jag att jag vet lite
pamela anderssons
stephen hawkings
jessica kolterjahn idag är den
alltid hora

Internetgenerationen
får mail från någon elena
svenska eböcker torrent
filmnet sigge eklund
xkcd schibbolet
minecraft båt

Snacka om nyheter-generationen
journalistgrodor
manliga fotografer
caspar david friedrich vandraren över dimhavet
tryckpress
något för metare

Forma Books Blog Award 2013

Vilken dag det varit! Jag är fortfarande tagen av att Marcusbiblioteket röstats fram till Årets bokblogg. Jättestort tack till alla som varit inne och röstat på mig – ni är så himla fina!!! Och jättestort tack till juryn som tog mig till final!!!  Ett jättevarmt tack också till Fiktiviteter och Breakfast book club som tävlade i samma klass som mig och som varit så snälla och grattat mig idag!

Jag önskar att jag kunde skicka en låda böcker till er alla och envar som varit med och röstat fram mig. Tyvärr har jag inte råd med det så allt ni får är skvaller från prisutdelningen på Berns nästa vecka. Och den här giffen: