Mitt förhållande till klassiker är lite tudelat. Oftast gillar jag att läsa dem men i min bokhylla ekar det skamligt tomt på klassiker. Ofta tycker jag att klassikerutgivning är lite slentrianmässig och tråkigt genomförd. Det är liksom lite “jaha ännu en tidstypisk oljemålning på omslaget”. Och don’t get me started när det gäller filmomslag på klassiker! Snälla sluta.
MEN! För bara några dagar sen dök de senaste böckerna i Bonnier Pockets klassikerserie upp. Och de är så himla snygga! Att ha ett intressant tema och snygg omslagsdesign av svenska illustratörer i de senaste årens utgivning har fått mig att öppna ögonen för, och verkligen bli sugen på, många av de titlar jag tidigare bara känt att jag “måste” eller “borde” läsa. Och denna gång är det alltså dessutom äntligen dags för fyra feministiska klassiker! Även om alla kanske inte skrivits med ett politiskt syfte har dessa böcker vid respektive utgivning varit kontroversiella, hånats och till och med åtalats, just för att de skildrat kvinnors upplevelser på normbrytande sätt.
I boklådan jag jobbar får vi ibland gratisexemplar från förlagen inför utgivning. Gissa hur snabbt “rör-du-dör-du”-lappar dök upp på dessa… Ledtråd: det går att ange i hundradelar av en sekund.
Åsa Lindström är produktansvarig på Bonnier Pocket och den som håller i utgivningen och väljer ut titlarna tillsammans med en redaktion av kollegor. Jag är jätteglad för att hon ville svara på några frågor via mail:
Kan du berätta lite om temat för den senaste klassikerfyran? Hur valde ni ut vilka författare som skulle ingå till exempel?
När vi jobbar med urvalet till serien väljer vi mellan ett stort antal titlar varav de allra flesta skrivna av män om män. Vi blev trötta på det och vill lyfta fram riktigt bra texter om kvinnors villkor. De här titlarna är sinsemellan väldigt olika men har betytt jättemycket för mig.
Hur såg uppdraget ut till Maija Louekari? Ger ni henne fria händer eller får hon ramar att förhålla sig till såsom färger eller något annat?
Vi var ganska tydliga med att vi ville att omslagen skulle kännas retro och att vi ville ha starka färger. Vid ett tillfälle när vi hade svårt att få fram vad vi var ute efter kom min kollega Mattias på att vi kunde skicka henne länken till Bob Hunds ”Helgen v 48” på Youtube som inspiration – då förstod hon direkt. Man kan säga att om dessa böcker hade ett eget soundtrack skulle det vara den låten.
Omslagen (som känns lite gummiaktiga) är av en sort som börjat dyka upp senaste tiden, varför valde ni att ha såna?
Vid varje klassikersläpp tycker vi att det är kul att testa någon effekt på omslagen. Vi har tidigare använt oss av vaxduksliknande pärmar, färgade snitt e t c. Det här materialet kallas för soft touch och vi tyckte att det gummiaktiga blev en rolig kontrast till illustrationerna.
Alla böcker har väldigt intressanta förord förutom Glaskupan, varför blev den boken utan?
Det är en rättighetsfråga. De som förvaltar rättigheterna till Sylvia Plaths böcker vill inte att man lägger till något i hennes böcker. Lite synd tycker vi – det är roligt när man i ett förord kan lyfta fram en titel och sätta in den i ett sammanhang.
Var det självklart att Under det rosa täcket skulle vara med i er klassikerserie?
Nej, det var inte självklart. Vi brukar sällan ge ut titlar som är så pass nyutkomna i serien, men vi tyckte att den kompletterade de andra titlarna på ett bra sätt och sen är den ju i allra högsta grad är en modern feministisk klassiker.
Hur reagerade författaren Nina Björk själv på att hennes bok skulle benämnas som klassiker?
Jag tolkade det som att hon blev väldigt glad!
Till sist: vilken bok läser du själv just nu?
Nu läser jag diverse manus och ska precis påbörja Gimokrönikan av Patrik Godin.
12 Kommentarer
En klassikerfyra där jag inte bara läst utan även äger samtliga titlar sedan tidigare. Trots klassikeraversion.
Coolt! Jag har läst 2 av 4 men äger bara 1. Och den har jag inte ens läst (Thorvall). Det är egentligen sjukt att jag inte haft Glaskupan innan med tanke på hur många gånger jag läst den. Betyder ditt innehav att du kommer att kunna hålla dig från att köpa dessa? De är ju så fina! Jag gillade även omslagen på de romantiska klassikerna. http://www.bonnierpocket.se/Nyhetsnotiser/2011/Vara-klassiker-i-ny-design/ De har fin kvalitet i pappret också.
Med tanke på hur lite “nya” böcker jag köper är svaret lätt – jag kommer inte att köpa dem. Och än så länge är jag inte så förtjust i omslagen heller. Mina utgåvor passar absolut inte ihop visuellt men de står långt ifrån varandra i mina nästan bibliotekssorterade hyllor.
Vad roligt att du säger “Än så länge”. Brukar du kunna ha en sån utvecklingskurva där du först inte gillar och sen gillar mer och mer? Jag har ju faktiskt haft min bokhylla i färgskala men börjar nu mer och mer bli sugen på att ämnessortera. Typ “här är mina konspirationsböcker” “här är mina diktsamlingar” osv. Inte lika kul att säga “här är mina blå böcker”. Kör du Dewey hemma?
De här måste inhandlas – böcker jag tänkt läsa i sjukt tjusig förpackning måste en ju ha i bokhyllan. :)
Ja verkligen!! Jag tycker det är så snyggt att baksidorna bara är ett citat ur boken också. Varning utfärdas dock: har du inte läst Madame Bovary innan eller hört alltför mycket om den så läs förordet efter du läst själva berättelsen, det finns några spoilers där. Annars: mycket bra förord i alla böcker.
Jag har verkligen en sådan utvecklingskurva ibland, som med deras förra klassikerfyra, även om jag inte blev jätteentusiastisk vände i alla fall mitt första negativa intryck. Dewey är bortom min nivå men jag skulle i alla fall köra på SAB om jag var riktigt nördig. Jag efternamnssorterar och separerar lyrik och dramatik från övrig skönlitteratur samt har särskilda ämneshyllor för facklitteratur (Ij och Ik bor i det antika bokskåpet i vardagsrummet, t.ex.). jag tycker om färgsortering men skulle aldrig kunna ha mina böcker så.
Kul att få veta lite mer om omslagen.
Åh vad roligt att du tycker det. Jag ska försöka nörda ner mig ännu mer i omslag i höst.
[…] detta fina bokpaket från Bonniers klassikerserie genom att svara på den enkla frågan vilken bok är din […]
Intressant information, tack för du tar upp sånt där man går och funderar över. Som art det är en jättecool sammansättning men kan Umder det rosa täcket verkligen räknas som klassiker. Regelsökare som mig tycker att det är skönt veta hur det tänkts.
Verkligen snygga!
Tack!! Jo jag tycker det är roligast att få en chans att prata med allt kunnigt folk som aldrig riktigt kommer fram annars. Roligt att du kommer ut som regelälskare :) Jag tycker det är fantastisk att de vågade omdefiniera klassikerbegreppet så mycket. Och att en fackbok faktiskt fick vara med, där är ju inte klassikerbegreppet (som genre) lika vanligt i min erfarenhet.